1/5 Avfärd kl 9 mot Peloponnesos och Port Killini, ca 38 nm. Havet som en spegel. Det går att sitta i soffan och skriva loggbok. Vi planerar tills vidare att gå västra kusten av Peloponnesos. Det är ca 30 nm mellan hamnarna och lagom dagsetapper. Vi får antagligen ligga still onsdag till fredag då prognosen visar starka sydliga vindar. Ett djupt lågtryck över Scicilien.
Färden blev helt lugn per motor i spegelblankt hav. Det blåste aldrig över 2 m/s. Då vi kom fram till hamnen var vi oroliga för att djupet inte skulle räcka till. Det var emellertid muddrat och inloppet till hamnen är 2,5 m och man har hjälp av två bojar som avgränsar inloppet in mot land. Vid norra kajen gick bra att komma in bredvid en fransk båt. Det finns en markering intill oss på kajen med numret på en fiskebåt så det kanske dyker upp en ilsken grek och vill ha platsen. Det går att ligga längs med på utsidan också, men då är man utsatt för dyning och svall från färjtrafik. Det finns t o m vatten och el på kajen så vi kunde tvätta båten fri från den röda sanden som är överallt efter en regnskur på natten tidigare i veckan.
2/5 Killini, ligger kvar och väntar på rätt vind. Anders gör tampar med plastslangar för att kunna lägga om rostiga pollare så inte tamparna nöts. Vattenkranar och elskåp är inte av högklass, men de funkar. Trots Heinkells/Imray pilot negativa bild av denna hamn tycker vi att den är bra ur de flesta synpunkter. Det finns inte så många gästplatser. egentligen bara två här där vi ligger och kanske två ytterst på piren vid inloppet. På andra sidan är markerade med däck för trålarna, som sveper in rätt vad det är. Möjligen kan en båt ankra mot kajen mellan trålarna och innan de små fiskebåtarna där det är grunt och bojar med linor. Staden känns väldigt sliten, det finns några restauranger/tavernor och folket är vänliga. Det är inte långt till stranden utanför hamnområdet. Den är tyvärr inte rensad från skräp. Färjeterminalen stör inte mycket där vi ligger innanför piren. Intressant att se de stora färjorna lägga ut (dubbla) ankare och backa in till kaj som vi gör. Tvättat lite samt handlat i supermarket och bra bageri i närheten.
3/5 Killini – ligger kvar och väntar på rätt vind. Idag har vi vaktat båten och lagt ut spring åt båda håll. Vi har ägnat åt oss att surfa och uträtta ”kontorsarbete”. Vinden har vridit och vänt i kuling och som mest varit uppe i 16 m/s i byarna. Ankaret sitter som berg och vi är glada att vi la ut 40 m, på 4 m djup. Franska båten bredvid har också jobbat med spring, men vi vågar inte binda ihop oss om något av våra ankare draggar. De är jättetrevliga och har en fantastiskt upprustad och välskött båt av typ Amel. De gav oss en flaska franskt vin för det grekiska är inget vidare, sa han. Han tyckte nog synd om oss som har grekiska viner på bordet. Madame pratar hygglig engelska och Monsieur lite. Vår franska är inget att skryta om. De har legat här tidigare.
De har en söt katt ombord som egentligen bor här på piren. De berättar att de lärde känna den som unge för tre år sedan och för två år sen träffades de igen och den kom ombord. När de gav sig av satt den ledsen på piren och tittade efter dem. Nu när de kom, samma dag som vi, kände katten igen dem och kom ombord. Den är rädd för de andra katterna i land. Den födde en kattunge i båten och Madame tror att den har fler i magen. De vaktar den genom att ställa sig på piren och bevaka att ingen av vildkatterna kommer när den går iland och sköter sina behov. Sen smiter den snabbt ombord igen till sin unge. Vi har nu kikat på den lilla ungen. Det var bara en. De tänker ta med sig ungen och mamman till Frankrike. Dottern vill ha dem. De har också båten i Ionian marina, som vi, och åker hem med egen bil.
Kvällen blev lugn och fin med promenad i staden, men middag i sittbrunnen.
4/5 Killini – väntar på rätt vind för att segla söderut. Det ska blåsa upp västligt. Vi har nu hittat en välförsedd, rörig Chandlery (marin butik) längs huvudgatan söderut. Det som inte finns kan de beställa. Den liknar en järnhandel med allt mellan himmel och jord. De har t o m kattsand och hundkoppel. Lunch från bageriet ostpaj, filodeg med grekost.
5/5 Idag gick vi till Katakolon ca 28 nm, 5 timmar. Styrman steg upp 6.30 och förberedde avgång och gjorde frukost till kapten. Kl 9.30 var vi klara för avgång och franska båten bredvid blev taggade och trots att de tänkt avgå imorgon så bestämde de sig snabbt att gå idag.
Vi förväntade inga starka vindar men gammal sjö och dyning gjorde färden lite guppig. Det blev ingen segelvind (3-4 m/s) utan motorgång hela vägen. Hamnen är stor med en inre småbåtshamn med lokala båtar och flera bra gästplatser vid stadskajen. Det finns både elskåp och även uttag för vatten på några ställen. Vi blev uppvaktade av en hamnkapten som tog 10 euro för platsen och 5 för service.
Vid den stora piren lägger kryssningsfartyg till. På kajen och den stora parkeringen går turisttåg och hästvagnar, antagligen till Olympia som ligger 33 km bort. Här står husbilar uppställda vid kajkanten och bussar som ska köra kryssningsturister. Denna hamn är en bra utgångspunkt för att bese ruinerna av romarnas första olympiad-arena. Vi har sett platsen för ett par år sedan då vi var på kryssning i medelhavet. Imponerande och väl värd ett besök.
Vi letade i staden någonstans att bunkra men fann bara restauranger och turistshops. Efter att ha beundrat en allé av apelsinträd gick vi tomhänta tillbaka i båten. Vi få ta ett restaurangbesök ikväll istället.
6/5 Vi ligger kvar i Katakolon eftersom det är en skyddad hamn. Det mörknar allt mer och prognosen varnar för stark åska och regn i området i kväll och i natt med hårda vindar. Även morgondagen ser det bister ut. Vi har förstärkt med spring mot vindsidan och har ca 60 m ankare ute, så hoppas det ska räcka!
Det ligger massor av restauranger och barer längs kajen och nu förstår vi hur det fungerar här. När kryssningsfartyg kommer in öppnar alla butiker med souvenirer, kläder, hattar, solglasögon, ja det vanliga krimskramset. Barerna fylls av greker som studerar showen till en kaffe. Inkastare försöker få så många till sina bord som möjligt. När fartyget lägger ut stänger allt och staden blir helt öde. Då sitter vi här ensamma i vår båt.
I viken utanför piren ligger nu tre båtar för ankar, bl. a. fransmannen med Ameln. Vi har nu varit i en mindre supermarket och där fanns längst in på lagret frukt och grönt så vi kunde handla lite färskt. Vi har också lyckats hitta ett litet bageri strax utanför centrum rakt över vid tågstationen. Där har de lovat att de öppnar vid 8 tiden med färskt bröd imorgon. Även om himlen är mörk har upplevelsen av platsen ljusnat. Det finns t.o.m en liten fin strand bortom och utanför kryssningskajen.
En annan fransk båt, som låg i Killini samtidigt med oss, kom in idag och hade vindar om 28 knop, ca 14 m/s, utanför udden. Det blåste rakt i sidan från norr, så tilläggningen var svår, men de lade till med sidan mot kaj. Efter en kvart kom hamnkaptenen susande i sin bil och slängde sig ur med dörren öppen, som om det brann. ”Ni måste ligga med ankare in mot kajen”, så det var bara för dem att förtöja om båten. Det hade dessbättre mojnat så det var lättare nu. Vi var med och assisterade förstås. Det ska tilläggas att det inte finns några andra båtar vid den långa kajen, men rätt ska vara rätt!
7/5 Avgång Katakolon till Kyparissa ca 30 nm. I går kväll hade vi tänkt ligga kvar pga vinden och våghöjden, men då styrman varit iland och handlat morgonbröd och tittat på prognosen var den ändrad till fördel för fortsatt färd.
Fransmannen bredvid oss var på väg och vi hjälpte honom med tamparna. Vi hade ju tänkt att gå imorgon och då ta en längre etapp till Pilos ca 55 nm. Varför inte idag och då den kortare etappen, tänkte vi och drog igång våra avfärdscermonier. Vi strulade med tampar och gung och sug från ett kryssningsfartyg som lade till, men till sist kom vi iväg kl 10.30. Havet var snällt med gammal dyning på 1-1,5 m, och med vind i aktern (plattläns) om ca 4-6 m/s, så det blev ingen segling. Halv 3 var vi i hamn och fransmannen blev glad över sällskapet och hjälpte till med tamparna. Vi lade till längs med kajen, precis som de hade gjort. Det är inga andra turister här och bakom oss ligger ett gammalt vrak som bara väntar på att få sjunka. Hamnen omges av vågbrytare, men den södra är delvis nedrasad. Vi gick upp i staden och hittade en Food market, tack vare google maps. Den var stor och välförsedd så vi bunkrade en del varor. Åskmolen löste så småningom upp sig och vi hade en fin solnedgång. Larmet satt på 7.00 och tidig kväll.
8/5 Kiparissa/Kyparissa till Pilos/Pylos ca 28 nm, med lätt dyning och lite vind 2-4 m/s. Vi satte upp storen och skakade ur malen men det blev ingen segling. Det rullar ordentligt och det är bäst att sitta still i båten. När man rör sig måste man hålla i sig ordentligt. Det har varit sol hela färden men ganska svalt. Vi la oss långsides på stadskajen efter att ha tittat inne i marinan. Där fanns inga lediga platser och vi fick information av en engelsman att marinan är nedlagd och de som ligger där gör det ändå. Det såg inte bra ut därinne och man vet inte om mooringlinor och bojar fungerar eller det som finns under ytan fastnar i ankaret. Stadskajen är rejält stor och ger bra skydd. Plankan är ute igen och skyddar fendrarna. Det ligger 2 engelsmän här också. Husbilar på kajen. Staden är fin på håll men tyvärr väldigt dåligt underhållen om man går på gatorna. Vi hittar minst tre bagerier runt torget ”de tre amiralernas torg”. Fransmännen byggde staden efter att ha slagits och segrat över turkarna (The Battle of Navarinon, på 1800-talet) och man kan se att byggnaderna runt torget har varit vackra i fransk stil men är nu mer eller mindre i ruiner. Det är ändå här det finns caféer och barer runt torget och många flanerar också ut på stadskajen. Den inre kajen/hamnen hyser några lokala båtar men är för övrigt inte underhållen och delvis nedrasad. Det känns väldigt tråkigt att se hur dåligt underhållet och skräpigt det är överallt. Det ger en känsla av uppgivenhet.
9/5 Pilos till Porto Kayio, ca 70 nm (Hoppsan!). Landskapet är otroligt vackert och spännande med höga branter mjuka gröna berg, sandstränder och mot havet horisonten. Här passerar vi mellan några öar Sapentza och Skhiza, som ger skydd för havsdyning och det ger en lugnare gång. Den vackra ventetianska borgen som skyddar Methoni, känd för sitt vin och skinka. Här är bra ankringsplats om rätt vind. Här får vi också se tre delfiner som kommer och leker med oss. De simmar vid fören på sidan för att kunna kika upp och bli fotograferade.
Vi tar idag flera konstiga beslut. Det första blir då vi siktar mot Kalamata som var vårt första mål och efter att ha passerat udden kommer vi på den ljusa idén att det är lika långt över till Limeni och väljer att gå tvärs över bukten. Hamnen är beskriven med dels ankarplatser och dels en pir man kan lägga långsides vid. Väderprognosen är bra, ingen vind varken idag eller i natt. Då vi efter ca 40 nm kommer dit finns ingenstans att lägga till. Överallt är upptaget av lokala båtar. Ankra? Nej nu börjar det blåsa rakt in i viken och vi har två alternativ. Ett att gå in till Kalamata inne i bukten eller det andra att fortsätta runt nästa udde och få lä i Porto Kayio. Det visar sig ungefär lika långt, 25 nm, och vi tar alternativ två. Vi har vinden med oss och den ökar samtidigt med sjön. Det är plattläns och inte läge att segla. Försegel tar för lång tid och storseglet blir svårt att bemästra i vågorna. Det blåser ca 8 m/s. Hinner vi nu innan mörkret? Motorn spinner på och gör 7 knop. I Porto Kayio är endast ankring och det är svårt om det är kolsvart.
Vi passerar den mäktiga klippan Kavo Grosso och senare den ensliga fyren på södra udden. Kusten är brant och karg och inte särskilt inbjudande men vacker i sin ståtliga natur. En liten svart/vit fågel (svala?) med trötta vingar rastar på vårt soltak en timme innan den ger sig vidare. Vi passerar nästa udde med fyren. Solen börjar sjunka.
Klockan är ca 20 då vi kommer fram och det är byig vind ca 10 m/s bakom udden och de höga bergen. Inne i viken är något lugnare och vi lyckas få fäste på 8m djup innanför en tysk och en dansk båt. Det är flera andra båtar ankrade i viken. Viken är omgiven av höga berg och kastvindar slår ner i viken. Det är dock ingen sjö.
Vi äter en enkel pasta och lägger oss ganska utmattade efter en lång dag. Vinden vrålar i bergen och vi spanar efter de andra båtarnas ankarlanternor för att se att vi ligger säkert. Det finns en upplyst taverna och ljus från byn också. Till slut sover vi några timmar.
10/5 Uppe kl 7 för att besluta om nästa långa etapp, som blev till Monemvasi 55,25 nm. Vi börjar få behov av att tanka och det är inte lätt i dessa små hamnar utan service. Därför hade vi en plan att gå upp i denna bukt till Yithion/Githion för där ska finnas möjlighet att ligga vid kaj och få en tankbil som levererar diesel. Nu är vi skeptiska till om vår kära Heinkell, i piloten Imray, verkligen är uppdaterad på hamnarna. Det är en stad i alla fall så det borde gå att få diesel där. Han skriver att yachter sällan besöker denna ort, så man undrar om lokala båtar tagit över där också.
Vid avfärd kommer vi ut ur viken till 7 m/s bra segelvind och beslutar i alla hast att segla över bukten istället för till Yithion/Githion. På östra sidan av udden ca 20 nm norrut finns en hamn, Monemvasia. Den skulle vara nästa hamn imorgon, men vi väljer nu att gå direkt dit. Det skulle bli längre att köra inifrån Ythion dit. Vi vill gärna passera dessa ganska svåra passager medan det är bra väder. Då kan vi lägga mer tid på östra Peloponnesos och hoppas hitta mer inbjudande hamnar.
Efter en kvart avtar vinden och vi får gå för motor i alla fall. Vad gör man? Ja, ökar på matsäcken att räcka hela dagen och hoppas få tag i diesel i nästa hamn. Vi rundar den sista av Pelopennesos södra uddar, den sydöstra udden. Nu är vi i Egeiska havet.
Det blev motor hela etappen. Det blåste upp senare med SW rakt i aktern med 6 m/s. Vågorna ökade något men det är fint väder. Vi siktar på att få lä bakom Peloponnesos sydöstra udde. Först blir det stilla och lugnt bakom den höga klippan. Därefter börjar vinden tillta och hela vägen upp till Monemvasia blåser det kuling, i byarna 15 m/s, och drar upp krabb sjö. Kapten sitter stoiskt vid rodret och får en och annan sjö över sig medan styrman gör sig ärenden nere i båten. Någon måste väl läsa på hamnbeskrivningen! Här står mycket riktigt att vid stark SW vind är det en besvärlig vind och sjö från W som uppstår över bergskedjan.
Vi undrar nu hur vi ska lägga till i denna vind som tilltar ju närmre målet vi kommer. Det är något mindre alldeles intill hamnpiren. Vi går in och kollar om det finns plats och gör sedan båten klar för tilläggning utanför marinan. Vinden drar i med byar ibland och det är svårt att kontrollera båten. Vi gör ett försök och får i ankaret hyfsat och backar in ytterst på piren med en båt innanför. Skepparen på den båten kommer ut tillsammans med en från nästa grannbåt och hänger snart i var sin angöringstamp, medan vinden sliter oss i sidled. Det går ändå bra och till slut kommer vi iland och kan fixa förtöjningarna så vi ligger bra. Senare på kvällen avtar vinden och det blir lugnt och skönt. Vi är urblåsta och trötta och tar en enkel sallad till middag.
11/5 Kvar i Monemvasi. Vi behöver vila upp efter de sista två dagarnas långa etapper. Nu är det ingen vind här och verkligen en fin hamn. Nu märker vi att ankaret draggat och går ut med jollen. Mycket riktigt. Ankaret ligger upp och ner med en sten inuti skålen och hasar längs botten. Vi gör loss och går ut för att ankra om. Vi får göra om det tre gånger innan vi lyckas få fäste och kättingen ser spänd ut. Vid besiktning av ankaret från jollen kan man se att ena vingen är nerkörd i sand och att kättingen stramar runt stora stenar. Det ser ganska stabilt ut. Man vet inte om det klarar hårt tryck. Tur att vattnet är så klart att man ser botten. Botten består av mycket berg och sten med enstaka fläckar av sand. Ingen vidare hållbotten.
Här kryllar av turister och busslaster med skolungdomar och välklädda pensionärer på utflykt. De ska besöka den gamla staden som ligger på klippan ut mot havet omgärdat av en mur. Det är en halvö som sammanbinds av en landtunga där tidigare en gammal träbro mitt på kunde dras in och därmed skydda ön och staden mot anfallande fiender. Nu kör bilar, bussar och motorcyklar i en ständig ström över näset. Ruinerna av staden består av gamla försvarsanläggningar och många bysantinska kyrkor. Monemvasis smeknamn är Österns Gibraltar eller Klippan. Klippan är 300 meter hög och 1,8 km lång. Vi vandrar upp dit och njuter av den trånga staden och dess utblickar mot havet.
Vi vandrar också över näset för att köpa diesel på macken som ligger på halvön nedanför klippan. Det finns möjlighet att beställa minitanker till bryggan, men eftersom tankstationen ligger ganska nära och det är skönt med motion, tar vi kärran och dunkarna och travar iväg. Vi går två gånger och antagligen är vi ganska ensamma om att göra detta. Vi fyller en omgång 40 liter i båten och lämnar en omgång kvar som reserv i ankarluckan fram. Vi kan troligen tanka i nästa hamn också.
Vi var på restaurang på kvällen och blev lurade som vanligt. Vi var sugna på fisk och gick till den närmaste tavernan som såg verkligt trevlig ut. Vi frågade om de hade färsk fisk och han visade oss några mindre silverfärgade och en större rödbrun fisk. Vi pekade på den stora firren och frågade om vi kunde få den grillad och dela den på två. Det gick bra och vi skulle få pommes frites och sallad till. Vi började med gott bröd och olja och tog en flaska inhemskt vitt vin som smakade ok. Vi blev serverade på ett proffsigt sätt och njöt av kvällen, maten och utsikten. Det här kostar nog lite mer, tänkte vi och mycket riktigt – det gick på 84 euro, varav vinet var 15. Ganska normalt för ett restaurangbesök hemma, men här tre-fyra gånger så dyrt som det brukar. En guldfisk för 65 euro, inte dåligt. Vid fråga påstod kyparen att kilopriset var 1 400 euro! Jaja, det var i alla fall gott och trevligt. Man lär så länge man lever, eller??
En svensk båt, HR, anlände på kvällen och är på väg söderut. Vi utbyter lite information om hamnar och vindar på bryggan.
12/5 Kvar i Monemvasi. Vi vaknar av att vinden ligger på rakt i fören N och det blev lite oro för att ankaret skulle släppa. Vid kontroll av väderprognosen framgår att vinden ska öka till över 10 m/s och mer i byarna och vrida till NE vilket är i sidan på oss. Vi såg att en båt lagt ut från kajen/vågbrytaren och funderade på att flytta dit. Det blåser redan 9 m/s och går vågor in i hamnbassängen. Just vid kajen längs med verkar det vara lite mer lä. Ska vi flytta ska det ske nu för senare kommer att bli väldigt knepigt. Sagt och gjort vi förbereder oss, släpper elkabeln på kajen, går ut i blåsten, får upp ankaret, backar mot kaj och kör sen snyggt in längs med kajen. Vi får hjälp med tamparna av ett par i en engelsk båt, som ligger framför oss. De höll nog på att sätta frukosten i halsen när vi kom farande. Kvar vid den tidigare bryggan är det nu kaos. Vinden har ökat och för den spanska båten, som legat innanför oss, hade ankaret släppt och de fick ge sig ut i vinden, vart vet vi inte. Nu är det bara en stor Nauticat 52 och en tysk innanför den som ligger kvar med ankare. Svenska båten och en belgare gav sig av söderut med vinden. Vi får nu en försenad men välförtjänt frukost och känner oss lugna med vår trygga position bakom den höga piren med vågbrytaren.
Döm om vår förvåning när en fin ny minitankbil dyker upp på kajen intill båten. Föraren berättar att vi är hans första kund. Han startar sin business idag. Han vill ha namn och flagga på båten eftersom den är först och får ett av Pintas visitkort. Vi har ju släpat dunkar tidigare, så det går bara i drygt 40 liter, men det känns bra att ha fulla tankar igen. Två havssköldpaddor simmar runt oss i hamnbassängen. Det är exotiskt att se deras huvuden sticka upp.
Söndag 13/5 Monemvasi till Leonidhion, 30 nm. Motorgång och ingen vind förrän vi närmar oss målet. Då blåser det upp, som vanligt och tilläggning i 6-7 m/s. Vi får visst skydd bakom vågbrytaren. Mitt i är hamnen 17 m djup och det sägs vara dåligt fäste så vi lägger oss längs med kajen, eftersom den är tom. En belgisk båt kommer strax efter oss och gör likadant. Det gungar en del i hamnen eftersom vinden ligger på snett emot inloppet och vågorna sveper in. Den inre delen av kajen har en tröskel och går inte att backa in mot. Den del som börjar vid stegen, som sitter på den vita förstärkta muren, och utåt har bra djup, minst 3m. Ytterst på piren kan man ligga men är då utsatt för vind och vågor. Piren är delvis nedrasad efter en storm och har fyllts på med stenar i hålet.. Det finns några lokala båtar med mooring bojar längst inne i hamnen. Det kommer några regnskurar och åska hörs på avstånd men vi tvättar båten som är som ett saltkar. Det finns en myntautomat med vatten på kajen. 1 euro för 100 liter (fast det var nog bara 50). Vi får ta två gånger för att skölja hela båten.
Staden är mycket liten med bara några kvarter, men det finns 3 restauranger och 2 supermarknader med grönsaker och bröd. Det finns en fantastisk lång strand med omklädningshytter och toaletter. Här är städat och fint. Folk hälsar artigt då de vandrar förbi på kajen, med eller utan fiskespön.
Vädret blir bättre och vinden lägger sig mot kvällen, men det häver hela tiden. Det är lite svalt så middag intas inne i båten. En stor katamaran anländer i skymningen och lägger sig framför oss vid den grunda kajen. De kan ju hissa upp sina kölar och går då inte så djupt.
14/5 Avgång mot Navplion, 28 nm, längst in i den långa viken Argolikos Kolpos. Kusten är väldigt hög med bergstoppar nära 1200 m. Här blåser oftast SE vind, den s.k. Bouka Doura´n från eftermiddag till solnedgången. Meltemin kan också ta ifrån norr och försvåra syd-nordlig kurs. Den lär vara svagare längre upp i bukten än i den södra delen som vi nu lämnar.
Vi fick en bra färd för motor med som vanligt ökande vind vid angöring. Det blåser från S fast man tycker att berg och staden framför ska skydda mot vinden. Jättekaj med några som ligger längs med. Vi ankrar dock med 60 m ute och får bra fäste. Vinden kommer också från N rakt i fören och då känns det bra att sitta fast. Det kommer så småningom fler båtar. Vi har nu kommit till de områden som oftare besöks av seglare än den södra delen av Peloponnesos. Navplion är en större stad som varit Greklands huvudstad innan Aten. Här är otroligt många turister och skolklasser. Vi bokar en bil till imorgon för utflykten till Mykene.
Vi äter på en trevlig restaurang i en gränd med en fantastisk bougainvillea blommande över våra huvuden. Det hängde också tvätt några våningar upp men den var torr som tur var.
15/5 Ligger kvar i Navplion. Vi får på morgonen besök av port police som meddelar att alla båtar vid kajen måste komma och registrera båten i deras barack. Det var inga problem för vår del.
Vi hämtar bilen, en Citroen C3 och far i väg med mobilens GPS i högsta hugg. Det är ca 25 km till Mykene med sina ruiner som är ett av Unescos världsarv. Det är bebyggelse från 1200-talet för Kristus, en kultur som är obeskrivligt välutvecklad för oss nordbor. Vi låg väl infrysta då? Det finns tydliga beskrivningar längs stigen. Det börjar med den vackra Lejonporten. Vi är glada att vara där tidigt på fm och det är redan mycket turister som ett lämmeltåg. Vi blir intrasslade i en fransk busslast. Museet är väldigt fint och har fynd från gravar av keramik, drejade krukor och små fina koppar med öron, halvädelstenar som bl a halsband och även dekorerade guldsmycken. Gjutna järn- och bronsvapen, yxor, rustningar mm, fantastiskt dekorerade med fina detaljer, ett svärd hade skaftet av trä och jade. Fantastiskt att gå omkring bland ruinerna och föreställa sig livet för så länge sedan, och med en otrolig utsikt över berg och djupa dalar. Då vi går genom grindarna kommer 10 busslaster med grekiska skolungdomar vällande. De är nog stolta över sitt lands tidiga utveckling.
På hemvägen blir det ett besök på Lidl för att storbunkra välkända varor. Skönt med bil ibland. Laxmiddag i båten.
16/5 Avgår från Navplion mot Porto Kehli, 25,5 nm. Ingen vind och havet lugnt. Skyddad lagun med plats både för ankring och vid kaj. Den yttre fick vi plats vid, vid mellankajen ges plats för kommersiella båtar/färjor, och den inre kajen var idag full med segelbåtar. Ganska tråkig hamn som delvis är under arbete med en stor arbetspontoon och lyftkran. Mulet och kvalmigt i luften.
Staden ser ganska bra ut från kajen men nästa gata in är slum. Hundar utan ägare springer runt och skäller och jagar bilar. En låg vid vår båt och en båtgranne gav den skinka framför nosen. Den lyfte inte på ögonlocken. Sen hoppade en annan kille iland från en annan båt, han har legat här länge så de kände nog varandra, och då blev den så glad att se honom och åt också upp skinkan i förbifarten. Mystiskt beteende. Vi strosar runt lite men det är ingen direkt fin miljö. Det ligger en supermarket inte långt bort och ett bageri tvärs över gatan. Det är svall från färjor som kommer och går. Ingen el och inget vatten. Men det är ändå ok och vi äter i båten.
17/5 Avgår från Porto Kehli till Poros, 36,21 nm. Vi hade korsat grannens ankare (hundmannens) och han gav sig ut före oss. Vi fick släppa ut kätting och han lyfte den med båtshaken och fick bort sitt ankare. Tyvärr satt båtshaken fast i vår kätting och följde med ner i djupet. Vi gick sen ut och tog upp vårt ankare och plockade vi upp båtshaken som då kom flytande. Han blev glad att få tillbaka den. Haha och inga sura miner.
Vi tänkte först ankra i en vik vid Ermioni, men det såg inte så kul ut så vi beslöt att gå direkt till Poros. Det var lite vind ibland och vi seglade lite. Sen blev det 3 m/s rakt i nosen och vi ville inte kryssa, det skulle ta för lång tid. Fler och fler båtar i farten. Vi lägger oss i den västra hamnen och här finns el och vatten, Tjohoo. Om man kan få kontakt med vattenkvinnan vill säga. Det står på elstolparna att man ska anropa på VHF 9 ,men det är ingen som svarar. Båtgrannar upplyser om att vattenkvinnan synts till på fm men nu har siesta. Kanske efter kl 18. Vi förbereder och lägger ut slang för att visa att vi vill ha vatten men ingen dyker upp. Vi får ett telefonnummer av en grannbåt som visar sig gå till ett café där de, efter att ha lyckats hitta någon som kan engelska, lovar att tala om för vattenkvinnan om de ser henne att vi vill ha kontakt. En svensk båt från Göteborg meddelar att dieselmannen haft ett telefonnummer för att få dit kvinnan. Vi börjar nu undra om vi ska få vara utan vatten. Men så dyker det upp en kvinna på cykel och nu ordnar sig allt mot en viss summa om 5 euro för el och vatten samt hamnavgift 13 euro. Det ska vara 500 liter vatten, men vi fyller först upp tankarna innan vi sköljer av båten och det räckte bra.
Här är seglarnas tillhåll och man kan undra hur det ser ut under högsäsong. Det är redan kaos vid tilläggningarna då charterbåtarna kommer in. Göteborgsbåten kommer och varnar oss för att vissa färjor drar upp väldigt sug och svall så vi måste ha badbryggan uppfälld. Vi lägger ut våra fjädertampar och precis då kommer färj-eländet. In med landgången och upp med läppen och båten gungar hit och dit och nuddar kajen men vi klarar oss bra. Ankaret har släppt något så vi spänner upp kättingen och nu ligger vi bra. Vinden ligger också på från aktern och vågorna skvalpar hela tiden. Till kvällen lugnar det ner sig och, med en regnskur över vårt tak, äter vi middag i sittbrunnen med bordslampan tänd. De tre första bilderna är från västra hamnen, de andra runt staden/ön. Lilla turbåten in till land och 46 sorters glass.
18/5 fortsätter vi från Poros. Vid utläggning visar det sig att ryska båten bredvid, charter, har korsat vårt ankare med sitt. Vårt ankarspel orkar inte riktigt lyfta deras kätting först, men med en vridning av båten tvärs och då ryssarna släppte ut kätting, orkar vi få upp den. Anders gör fast en tamp (vis av erfarenheten med den förlorade båtshaken tidigare) runt deras kätting och nu får han upp vårt ankare. Vi släpper ner tampen och deras kätting och de kan hala hem den igen. Alla nöjda och glada vinkningar från båda båtarna. Anders har nu tillverkat en speciell ankartamp för dessa tillfällen, det var nog inte sista gången vi råkar ut för korsade ankare.
Försökte få plats i Nea Epidhavros, men det fanns inte så vi fick fortsätta till Korfos, 30 nm totalt idag. Länsade med förseglet ca en halvtimme, sedan bleke.
Korfos är en bra vik att ankra i. Här finns två tavernor med bryggor och de vinkade båda åt oss att komma in. Vi valde en längst in i viken, Yannis, och blev hjälpta av två trevliga gubbar.Ha avstånd till kajen för det är stenigt invid den. De har lagt ut var sin ”atrapp” dvs gammalt båtskrälle, som lockar oss andra att lägga till vid deras bryggor.Det syns inte utifrån att det är obrukade båtar. Det finns en pontonbrygga till vänster om tavernorna där det låg en del båtar men det kan vara övervintrare.
Vi äter på den taverna vi ligger vid. Det är ingen höjdarupplevelse. Vi tog ändå Tsatsiki och Moussaka som är traditionella rätter, men det saknas smak och finess. Vinet ska man inte tala om.
Här ligger två engelska båtar och två holländare. Kvällens stora begivenhet var när en engelsk helvit katt rymde från sin båt och gick via oss andra tills den hittade en öppen ventil i en båt (som inte fanns någon i) och försvann. Ägaren klättrade efter och försökte locka den till sig. Till slut öppnade hon den båten där katten försvunnit och gick in. Tur att den var olåst. Ut genom ventilen kom då katten och kunde infångas.
19/5 Ger vi oss av från Korfos före kl 8 och ser med spänd förväntan fram mot att passera Korintkanalen. Det ska inte blåsa mycket de närmaste dagarna men det har hänt förr att prognoserna inte stämmer.
Vi kom fram till östra porten till Korintkanalen vid 11-tiden. Vi ropade upp port control på VHF 11 med anrop ”Isthmia Pilot” och det var då ca 2 nm kvar till porten. Ropa upp igen när ni är en halv distans ifrån, svarade de. Då vi åter ropade upp fick vi lov att lägga till vid transitkajen. Vi hade alla fendrar på babordssidan av båten och det behövdes.
Kajen är hög, av sten och med hårda balkar längs med. Vi fick hjälp med tamparna av en vänlig men bestämd man. Det visade sig att han hade tankbil på kajen och frågade om vi skulle ha diesel. Vi sa nej för vi hade jämt göra att se allt runt omkring oss och fota. Det blåser nu 7 m/s rakt i aktern. Dessutom kom en passagerarfärja in och lade till på kortsidan av kajen bakom oss och virvlade upp massor med strömmar runt vår båt. Jollen försvann in under kajen och vi kämpade för att få ut den och lägga den bakom båten (varför tog vi inte upp den på däck som hade tänkt?). Kapten stegade upp till portoffice och betalade de 180 euro det kostar för oss, 12 m båt. Vi ska hålla oss beredda att gå när de ropar upp oss på VHF. Samtidigt blir styrman intervjuad av en engelsk turist om hur det är att segla omkring och uppleva världen.
Nu kommer kapten på att vi kanske ska tanka ändå. Han går iväg till tankbilen och styrman bävar att de ska ropa upp att det är dags för oss att gå in i kanalen. Men tankern kommer och fyller 70 l och vi hinner precis innan de ropar upp och vi får sätta full fart efter en bogserbåt. Det är 2 kn ström emot och vind i aktern så full fart på motorn! Efter oss kommer en mindre segelbåt och sedan en passagerarfärja. Man går alltid i konvoj. Kanalen är enkelriktad och varannan gång kör man i endera riktningen.
Kanalen är inte lika brant i början och i slutet men på mitten är den imponerande ca 80 m och man ser folk som små myror stå på broarna och kika ner. Längs väggarna ser man uthuggna fotsteg/trappor som de använde som grävde kanalen för att komma upp och ner, troligen också med rep att hålla sig i. Det hänger tjocka trossar här och var om man skulle behöva. Det finns också belysning för kanalen är öppen dygnet runt. Tisdagar är den stängd 06-18 för att rensas upp från nedfallande stenar. Det syns att det rasat stora sjok av berget på en del ställen. Det gör det hela lite mer spännande.
Vi fotar och filmar och böjer våra nackar bakåt och hisnar över den osannolika upplevelsen. Vi ser bron vi passerade på med bussen från Aten för en månad sedan och nu är vi här nere med vår Pinta. Otroligt!
Vid varje ände av kanalen finns sänkbara slussar, som då vi passerar mäter 9 m under oss.
Då vi kommer ut ur kanalen har vi läns ut på Korintbukten med bara förseglet. Vid udden får vi ta motorn då det blir vindvändning. Vid udden Melangavi är det konstiga strömmar och vågor åt alla håll. Kan nog vara besvärligt vid hårda vindar. Vi siktar mot Andikiron NW och kör på ett tag tills vi märker att det faktiskt är segelbart. Vi får en något styv kryssvinkel, men kan hålla kursen hela vägen. Farten blir då inte så hög men vi håller 5-7 knop. I slutet kan vi falla av lite och får då upp farten mer, men snart dör vinden då vi kommer fram till öarna utanför bukten så det blir lagom att ta ner seglen.
Hamnen har delvis en militäranläggning på södra sidan av viken och en fiskehamn i den lilla staden med en vacker fyr. Vi smiter runt piren och håller tummarna och ja det finns en plats längs med kajen ute vid fyren. Annars är det upptaget av fiskebåtar och en bogserbåt på utsidan. Det finns möjlighet att lägga till på utsidan av kajen med risk för skumpig natt eller att ankra i viken. Det fick de två båtar som kom senare göra. En farbror med ett kort som visade någon slags autoritet (?) ville ha 5 euro i hamnavgift.
Vi ligger bra här efter att ha gått 52 nm idag, klockan är ca 17 då vi kommer fram. Det kommer ett norskt par och hälsar på då de ser vår flagga. De har en lägenhet i staden sedan 20 år tillbaka. Vi förstår att de trivs här för den här delen av Grekland liknar norska fjordar med sina höga berg runt om. Staden är inte turistisk och trots att det är lördag är det väldigt lugnt med lokalbefolkning som strövar runt eller sitter på tavernorna. Ungdomar cyklar och går i grupper ut till fyren och umgås.
Trötta efter alla upplevelser och den långa seglingen stupar vi i säng efter middag i sittbrunnen.
Söndag 20/5 Andikiron till Itea, 20 nm. Det var lugnt på havet utom en tillfällig ökning med sydlig vind 9 m/s i aktern som snart avtog igen. Hamnen är stor och mest upptagen av lokala båtar med mooringlinor. Gästande får ligga längs med på insidan av den yttre kajen/vågbrytaren. Här har funnits el och vatten på kajen men ingenting fungerar. Det var endast tre båtar när vi kom och två gick så vi hade gott om plats. En österrikare ligger nu framför oss och senare kom en rysk charterbåt.
Det är varmt, kvalmigt och mulet, känns som åska. Staden ser helt död ut från båten, men det är söndag och allt är stängt. Vi saknar de flanerande grekerna. Men på kvällen var de några som ”powerwalkade” ut på piren. Inne vid stadskajen ligger tavernor och cafeér. Där är det mer liv och rörelse. Servering sker genom att med dödsförakt korsa en väl trafikerad gata med brickor för att komma till restaurangens kök från uteserveringarna. Till vår förvåning finns här också Miami beach. Det åskar i bakgrunden och regnar senare på kvällen.
Måndag 21/5 Kvar i Itea. Utflykt till Delphi för att bese Apollons tempel och oraklet i Delphi. Vi tar en lokalbuss (KTEL) och har förköpt biljetter i et litet biljettkontor. Det tar ca 25 minuter och är en fin tur genom olivodlingar och serpentinvägar upp i bergen. Väl framme i Delphi virrar vi runt för det finns inga skyltar om vart man ska gå. De flesta turister kommer i taxi eller med touringbussar. Så småningom hittar vi rätt. Det är ca 1 km fortsatt promenad längs stora vägen (inte rakt uppför trapporna som vi trodde först) så kommer man till museet och entrén till ruinerna. Här står bussar och horder med turister.
Det är många trappor och slingrande stigar för att ta sig upp förbi Apollons tempel, upp till teatern och högst upp till stadion. Det finns vattenposter att fylla på vattenflaskor som tur är. Det är varmt och mycket folk. Man blir förvånad över hur de orkar klättra omkring med allt från guldsandaler till vandrarkängor, en del med kryckor, och en del med svarta kläder från topp till tå. En plats väl värd att besöka och inte minst museet. (Tillber mannen guden? Nej han läser på skylten).
Vi tar en luch på en enkel taverna med svindlade utsikt över dalen ända ner till havet där Pinta ligger. Bussen går 15.15 tillbaka.
Nu tvättar vi båten och lite handtvätt efter att själva har duschat. Det finns några kranar med avbrutna handtag som faktiskt fungerar visar det sig och vattnet verkar rent, efter avsmakning, så vi fyller tanken också. Vinden blåser upp och rakt in i aktern så det går tyvärr inte att sitta ute och äta.
Tisdag 22/5 Itea till Trizonia 21,83 nm. Trizonia är en ö med en skyddad hamn på ostsidan. Här finns två kraftiga vågbrytare och skyddande öar och uddar utanför. Det var många master i hamnen men vi fick plats innanför den inre piren mellan två, som det visade sig, mindre hippiebåtar. Då vi ser oss omkring ligger mitt i marinan ett vrak med två master stickande upp. Vid vår brygga ligger både ett sjunket skepp och de flesta andra båtarna är övergivna vrak. En större motorbåt med punkterad ribjolle som hänger i en tamp med bara motorn, 90 hp, hängande över ytan. Den är också fint näste för en flock svalor som flyger ut och in.
Här finns också ett gäng övervintrare som bor i sina båtar. Några har patetiska skyltar med ”till salu” på båten. Ingen kan väl tänka sig renovera sådana långliggare. De flesta båtarna i hamnen är övergivna och mer eller mindre i vrakstadiet. Några sjunker nog snart. En katamaran bebos av herr Gås. Till och med en lyxmotorbåt på den yttre piren visar sig vara ett övergivet vrak. Fina putsade små vita fiskebåtar bryter av det hela.
Det skulle ha varit en förtjusande vacker plats med små fina hus och några få tavernor. Kajerna är inte underhållna, men det är en mycket trygg hamn att ligga i vid oväder. Några lyktor på kajerna lyser fortfarande på natten, men man undrar vem som ska byta lampor då dessa också slocknar. Det är hål i kajen som täckts över med en planka eller pall.
På andra sidan det smala näset som byn ligger på, finns en fin kyrka och fastlandet är nära med ett sund emellan. Här ska gå turbåt till fastlandet och staden enligt turlista, men vi ser aldrig någon. Tråkigt att det inte underhållits bättre, för det måste ha varit jättefint att åka ut till denna ö med fiskehamnen och äta på kvällarna. På denna sida näset finns en liten strand också med klart fint vatten eftersom det är öppet rakt ut i korintbukten. Men med tanke på alla vrak känns det inte så trevligt att bada i närheten av hamnen.
Det kommer in flera båtar, bl a en svensk, österrikare, fransman, engelsman, mfl och alla får plats. Två katamaraner ankrar i viken utanför. Svenska båten förundras liksom vi över alla vrak. Portpolice kommer i en större delegation och diskuterar, tror vi, de båtar som ligger över och under ytan och som borde tas bort för att hamnen ska få ett bättre rykte och få hit turister. De pekar i alla fall hit och dit och pratar med ivriga röster. Men sen händer väl inget mer antagligen.
Vi tar upp jollen på kajen och skurar den på undersidan. Den är helt grön och snäckorna har börjat få fäste. Men den blir som ny igen. Vi har haft den i vattnet för läge utan att lyfta den, men det ska det bli ändring på nu.
Det blir en vacker och fin kväll med sol och lä i sittbrunnen.
Det skyddade inloppet till viken/hamnen
23/5 Ligger vi kvar på Trizonia eftersom vinden ska blåsa över 10 m/s E och SE. Visserligen medvind men onödigt att ge sig ut i. Våra båtgrannar ger sig emellertid ut tidigt, utom en katamaran som ligger i viken. Det ylar och visslar i riggarna och vi ligger tryggt här vid kajen och tar det lugnt en dag. Få se om det kommer några nya båtar in på eftermiddagen.
Det ska finnas en minimarket här och vi letar länge innan vi hittar en dörr invid en av tavernorna. Då vi öppnar dörren kommer en man efter oss in i den lilla butiken. Vi frågar efter bröd och han tar fram en potatissäck och tar upp en limpa som vi får betala 1 euro för. Den känns inte helt färsk men inte heller mer än en dag gammal. Vi skämtar, sins emellan, då vi går därifrån med limpan, om att det var säcken med gårdagens bröd som han skulle slänga. Man får anpassa sig till livet här. Men brödet var gott och färskt med hård skorpa. Då vi mellan regnskurarna på eftermiddagen gick till en taverna för en drink såg vi också en turbåt som åkte till fastlandet och tillbaka, så jag får dementera även detta misstag. Det har åskat och blåst kuling och regnat så vi är glada att vi stannade kvar. Det har kommit två båtar som nog inte haft så kul seglats. Katamaranen draggade och kom in till kajen.
24/5 gjorde vi ett utrymningsförsök från hamnen på Trizonia, men var snart tillbaka. Det blåste rakt emot oss och då vinden redan på morgonen var uppe i 8-9 m/s och åskmolen höjde sig svarta framför oss beslöt vi att vända åter till tryggheten. Vi gjorde istället en utflykt till fastlandet med turbåten och besökte bageri och stormarknad i staden Chania. Det tar bara fem minuter över sundet. Eftermiddagen tillbringas i salongen med regnskurar och vindkast som avlöser varandra.
25/5 avfärd mot Messolonghi, 37 nm. Spegelblankt på havet och vi passerar under bron mellan Rion och Andirrion. Det var på den bron takluckan på bussen for av i kuling då vi passerade på väg från Aten i april. Vi ropar upp på VHF för att få tillstånd att passera och blir anvisade vilka spant vi ska gå igenom. Den norra sidan vid passage från ost är vanligast och så blev det nu också. Mitten är avsedd för större skepp. Det är mycket konstiga virvlar och strömmar i närheten och bortom bron på västra sidan. När det blåser kan det vara ganska oroligt vatten här. Vi ser en del delfiner som är mest intresserade av ett fiskstim och inte har tid med oss.
Infarten till Messolonghi är en muddrad ränna. Innanför finns en saltvattenvik. Här ser ut som i Asien med hyddor på stolpar och musselfiskare. Marinan har varit stängd länge med problem mellan ägarna. Vi har sett båtar som försökt komma in men blivit avvisade. Vi ligger vid stadskajen. Här ligger också bl a en annan svensk båt. Vi hinner se oss om i staden innan åska och regn gör att vi stannar ombord. Vatten finns vid en stolpe och det har varit avstängt men öppnar på kvällen märker vi då några kommer dit och hämtar vatten. Då blir det rusning och fyllning av tankarna av de närmaste båtarna. Vi spolar av båten och det är tur det var mörkt, för på morgonen är det en båtägare som informerar att de stänger av vattnet för att folk tvättar båtarna, hoppsan. Gjort är gjort. Det ska tilläggas att regnet som faller är alldeles brunt och fullt av sand som tränger in överallt. Vi försöker torka bort det värsta med trasor och det är rena lervällingen. Därför känns det skönt att få spola någon gång med rent vatten.
26/5 Kvar i Messolonghi. Det ska bli västlig vind så vi avvaktar vidare färd för gynnsammare vindriktning. En båt kom långsides med oss och tankade vatten på morgonen. Det har varit livligt runt om i natt meddelar de andra svenskarna, men vi har sovit tungt. Efter en tur upp på stan får vi åter en båt som lägger sig utanpå oss och ska tanka vatten. Detta blir lite struligt och med tanke på att det snart kommer fler båtar, samt att det kan bli mycket oväsen på lördagskvällen, väljer vi att flytta oss ut i viken och ankra där. Vi tänker avgå tidigt imorgon bitti.
27/5 Mot Kefallonia och hamnen i Sami, 41 nm, och har därmed fullbordat vår resa runt Peloponnesos. Vi fick en händelselös färd med nästan ingen vind. Det gick att segla en kvart. Kajen blev också full med segelbåtar i går.Det blev verkligen oväsen från tavernorna med mycket hög musik, skrik och skrän, så vi var glada att vi ankrat upp i viken. Det var flera som gjort detsamma under natten.
Hamnen i Sami var nästan full och vi fick anvisning att klämma in oss på en för trång plats. Det var med skohorn och hjälp av de båda båtarna vid sidorna som vi tryckte oss in. Det är skvalpigt vid kajen och ganska obekvämt. Färjor kommer och går. Det finns vatten på några ställen men vattenposten är dold under luckor i hål som är vattenfyllda. El finns inte men tankbil står på kajen. Det finns en liten strand nära och en större längre bort. Ingen av dem skötta eller med fungerande dusch. Här ligger många brittiska båtar och även charterbåtar verkar inbokade längs kajen in mot tavernorna. Vi äter ute och det finns många ställen att välja på. Hamnavgift 18 euro.
28/5 flyttar vi oss över bukten till Eufimia, knappt 4 nm. Här är mycket lugnare och en finare hamn, med mindre utbud av restauranger men fullt tillräckligt. Bageri och supermarknader finns nära. Trevlig båtgranne från Öregrund. Här kan man mot betalning få vatten och el, men man får inte tvätta båten eller släppa ut något från båtarna. Vattnet ser rent och klart ut.
Vi konstaterar om man ska hämta någon som kommer från flygplatsen är det ungefär samma avstånd hit som till Sami, men trevligare att vänta här. Det går att ankra i viken också. Det går att förboka plats en dag innan ankomst och man ropar upp på VHF 74 då man kommer. Här är hamnavgift per m båt, 14 euro för oss, och extra för el och vatten.
Det finns fina små strandsnuttar och klippor man kan bada från öster om hamnen. Man går uppför en backe där det ligger några små fina tavernor och kan klättra ner via trappor på flera ställen.
29/5 Avfärd mot Meganisi. Efter nästan 30 nm, ca 5 timmar med försök att få vind i seglen, kom vi äntligen till ”Midsommarviken” på Meganisi och kunde kasta oss i böljan. Vi lade till bredvid svenska båten Cadencia och fick hjälp med tamparna. Det visade sig då vi la till mot sandstranden att våra tampar är för korta, så vi fick skarva i med extra för att kunna göra fast i land.
30/5 Meganisis. Vi tog dingen och körde runt udden till Minas taverna där vi fick tvättat 3 maskiner. Medan vi väntade gick vi över till lilla Vathi och köpte lite bröd och grönt. Tvätten torkade sen på en timme i värmen. Det är nästan för varmt 30 grader och 25 i vattnet. Skönt att hoppa i lite nu och då. Vi kommer att ligga här några dagar och bara njuta av livet och bada.
Det kommer att bli ganska händelselöst och kanske inte så mycket skrivet på ett tag. Livet på Pinta lunkar på i sakta mak med läsning, sol och bad.
