Säsongen startar med flyg till Aten den 15 april. Sjösättningen är bokad till den 20 april.
Lö 15 april, Enebyberg, Aten, Preveza
Vi for hemifrån kl 04.45 och flyget lyfte i tid 07.20. Då vi kom till Aten hämtade vi vår hyrbil på AVIS. Det blev en mycket liten VW Up. Resväskorna fick stå i baksätet och ryggsäckarna i det lilla bagageutrymmet. Det tog drygt 5 timmar att köra till varvet. Vägen var fin men det var gott om tullavgifter. Det kostade omkring 400 kr totalt i motorvägsavgifter. På vägen passerar vi över Korintkanalen, där vi körde igenom med båten förra året. Vi körde också över den vackra Patabron, som vi också seglade under förra året. Vi stannade en gång och åt lite, det finns många fina rastställen längs motorvägen, och en gång för att handla på stormarknaden i Vonitsa, sen var det inte långt kvar till Ionian marina.
Pinta såg fin ut men var förstås rejält smutsig. Randiga fribord och gul sand över hela båten. Vi satte igång elen, på med kylen, och fyllde en kvarts tank vatten, med lite klorin i för att ta bort ev bakterier. Bäddade sängen och plockade ner kylvarorna vi köpt. Sen for vi med bilen till Tavernan och hann precis få i oss deras köttbullar med ris respektive kycklingpaj, och inte att förglömma, varsin Mythos. Vi blev glatt välkomnade av personalen på tavernan. De stängde kl 21 eftersom de ska fira Grekisk påsk. Imorgon är det stängt. Tur vi har lite mat att laga i båten. Mätta och glada att äntligen vara tillbaka i vår Pinta somnade vi genast och sov gott hela natten.
Sö 16 april, Ionian marina
Inatt har det regnat ordentligt. Vi packar upp våra enorma resväskor som nästan enbart innehåller båtprylar, samt 5 pkt kaffe. Vi tvättar båten utvändigt och sätter upp sprayhooden, som varit inlämnad för lagning, och soltaket. Då börjar regnet igen och det vräker ner. Några korta stunder är det uppehåll och vi försöker passa på att göra några saker ute, sen regnar det igen. Vi är glada att vi har värmare ombord och kan få bort fukten. Regnet, som enligt väderleks-prognoserna kommer att hålla på i flera dagar, gör att vi antagligen inte kommer att hinna det vi har tänkt så vi får försöka ändra sjösättningstiden några dagar framåt på tisdag då varvspersonalen är tillbaka efter sitt påskfirande. Vädret håller i sig och vi kan arbeta lite till. Middag intas på Taverna Panos. Idag Chicken sovlaki med pommes.
Må 17 april
Vaxat ovansidan. Förseglet på plats. Kapten byter impeller på utombordaren. Det kommer inget kylvatten varken före eller efter bytet så vi kollar med marinan på tisdag om de kan fixa en tekniker. Tar en sväng med hyrbilen till Lefkas för att se om det är öppet i några butiker, som det står på Google. Det är de förstås inte på annandag påsk. Otroligt mycket folk och bilar i Lefkas stad. I hamnen ligger fullt med segelklara charterbåtar. Flera pontoner har byggts till sen senast vi var här. Vi snurar runt lite, men det finns inga parkeringsplatser så vi återvänder. Vägen är delvis ny motorväg, men också en lång sträcka dåligt underhållen smal väg. Vi passerar också över färjan som fungerar som bro och öppnas varje hel timme för passage till Lefkas kanal. Lagar korvmiddag med vin från förra säsongen och myser inne. Regn och åter regn.
Ti 18 april
Åter arbetsdag i Grekland. Passar på att rigga storseglet, då det är uppehåll och inte blåser. Sedan kommer ställningen som är beställd och vi kan vaxa båten. Den är alldeles randig och behöver rubbing på de flesta ställen. Det tar 3 timmar och vi är rejält trötta efter att klättra upp och ner på ställningen och dessutom jobbet. Efter lunch får vi nya krafter och vi pumpar jollen på däck, vilket inte är helt lätt då durkarna ska klämmas fast och underlaget är ojämnt. Propellern målas 3 ggr emellan passen. Marinan kunde inte fixa utombordaren så vi beställer tid hos CYS i Lefkas imorgon bitti. Vi pustar en stund och tar sedan bilen med fendrar som ska fyllas med luft. Vi kom precis innan teknikern hann iväg efter marinans stängning kl 16, men han hjälpte oss snabbt. Sen tog vi bilen genom tunneln till Preveza och uppsökte Lidl norr om staden. Där bunkrade vi allt vi kunde utom färskvarorna. Det blev mycket att sen kånka uppför stegen och in i båten. Efter att ha stuvat in det mesta blev det full fart till tavernan för middag. Denna gång köttgryta resp scampi med ris.
19 april
Tur med vädret igen. Vi far med vår hyrbil till Lefkas och är där kl 9 när de öppnar på CYS motorverkstad. Vi lämnade in utombordaren och de skulle fixa den på några dagar. Då måste vi hämta den med båten, för idag ska vi lämna bilen fulltankad på flygplatsen. Det är ingen som svarar när vi ringer AVIS för att komma överens om tid och plats. På AVIS i Aten, där vi hyrde bilen och de också svarar i telefon, säger de att det ska finnas drop off någonstans. Vi far dit på måfå och får av en annan uthyrare reda på ungefär var de bilarna brukar stå som har kontor inne på terminalen. Vi lyckas hitta en plats som står AVIS på och går in i terminalen. Där sitter verkligen en man i AVIS disk och man undrar varför det inte går att få kontakt per telefon. Okey, han går ut med nyckeln i handen och kommer efter lång tid tillbaka och påstår sig inte kunna hitta bilen. Han trodde att han skulle kunna trycka på bilnyckeln och se var den stod men det är manuellt lås så det gick inte. Nu vidtar en cermoni som är evig, medan vår taxi väntar tålmodigt utanför. Till slut kommer kapten rosenrasande ut från terminalen och säger nu åker vi. AVIS har inte kunnat lyfta resterande belopp som finns reserverade på hans konto och ville inte släppa iväg honom. Han skulle kontakta sin bank, mm. Till slut gick han ändå och de tittade förvånat efter honom. Får se vad som händer? Vi far tillbaka och försöker sedan betala grekiska båtskatten som inte gått igenom. Kapten måste till slut ringa banken och fråga varför det inte fungerar. Han får bra hjälp och lyckas till slut. Glädjande nog ringer CYS och säger att utombordaren är fixad och klar att hämta. Det får bli per båt då vi passerar Lefkas i morgon. Man kan lägga till vid charterbryggorna, om det finns plats, på vardagar. Fredag em till söndag fm är det inte möjligt. Nu gör vi båten klar för sjösättning med fendrar och tampar, städar, tankar vatten mm.
To 20 april Meganisi
Samtal till AVIS i Aten, som bekräftar att hyrbilsärendet är stängt och därmed verkar det löst sig. Kollar navigeringsljus, GPS och bogpropeller. Sjöstuvar. Fixar lunchmackor. Sol och lite vind och humöret på topp.
Sjösättningen gick som tåget. Vi for ut direkt ut ur fållan och siktade på broöppningen kl 15. Det blev till att testa motorn på slutet då vi i 7,5 knop pressade oss till att precis när tutan lät köra in i mynningen till Lefkas kanal. Två båtar före oss. Vid Lefkas stadskaj fick vi hjälp av en snäll båtgranne att lägga till. Det var strömt och vind, men det gick bra. Kapten gick över gatan till CYS och hämtade vår reparerade utombordare.
Sedan for vi vidare genom kanalen och över fjärden till Meganisi. Vi såg två delfiner vilket är ovanligt här i innanhavet. Strax utanför viken Abelike stannade vi och sjösatte jollen, tog fram alla långa tampar och förberedde ankring. Det är bara vår båt i Midsommarviken. Vi angör i ”knät” där vi är skyddade för de flesta vindar, utom ostlig. Lagom för en drink i solnedgång och middag inne.
Det är alltid kul att minnas då vi först anlände hit på midsommarafton 2017 och lade till mellan två andra svenska båtar, vilka sedan blev våra vänner. Det låg då 10-15 svenska båtar i viken och det firades hela dagen med sillunch och grillning på stranden på kvällen. Det har blivit flera fina tillställningar här i viken sen dess. Nu har tyvärr de vänner vi umgåtts och seglat med i flera år slutat att segla. De fattas oss.
Fre 21 april
Det blir en lugn och fin natt utan vind. En del vaxning var kvar att göra och skylights att rengöra. Sedan ror vi in till stranden och tar vi en promenad till lilla Vathi. Stigen vi alltid går invid muren är nästan helt igenväxt med bl a taggiga roskvistar och björnbärskvistar. De går att vika undan så vi tar oss fram. Det är otroligt grönt och ovanligt många blommor av olika art gör promenaden extra vacker.
Det ligger bl a två svenska båtar vid stadskajen. Det blir ingen kontakt. Vi äter en grekisk sallad med bröd och öl hos mr Bean. Allt är som förut. Några greker samtalar med höga röster i skuggan under tak medan vi turister föredrar solplatser. Katter stryker runt borden och tittar efter godbitar. Här har vi utsikt över tilläggningar vid kajen. En charterbåt övar in- och utläggning inför sin hyrtid.
Äntligen hittar vi apelsinmarmelad i en av de två livsmedelsbutikerna, vilken är sällsynt här i Grekland och ett måste för att hålla kapten vid gott humör. Gul lök är inte heller alltid att finna, men det fanns också här, och en liter jordgubbar som vi inte kunde låta bli att köpa.
Då vi kommer tillbaka till vår jolle på stranden, ligger en svensk båt på svaj i viken. Vi hälsar på ett par från västkusten som seglat ner sin Dufour 365, yttre vägen, förra året. De ska ta hem båten senare i år genom att segla upp till Koper i Slovenien och ta båten på lastbil därifrån. De saknade västkusten.
En fin eftermiddag då styrman tar det första doppet i 18 gradigt vatten. Ingen simtur än, men efter tvagning blev det åter ett dopp följt av en varm dusch. Solcellerna laddar batterierna och vi tar det lugnt fram till kl 18 då kvällsdrink med söta jordgubbar smakar bra i solnedgången.
Middag råstekt potatis med skinka, lök, vitlök, champinjoner och yoghurtsås. Allt smakar gott när man är på sjön.
Lö 22 april
Efter att ha packat tvätt i jollen och satt på utombordaren far vi i väg till Minasviken. Tyvärr hade tavernan inte öppnat än för säsongen, så tvätten fick bli kvar i jollen medan vi promenerade till Vathi för att komplettera med några burkar till av den nu avsmakade marmeladen. Lika bra att ladda upp när vi nu hittat till marmelad och till ett bra pris. Bagaren får också ett besök och hälsade oss välkomna. Han berättade om vintern som varit lugn. Vi fick det vanliga brödet och gick sedan en promenad längs stadskajerna. Allt verkar vara sig likt, men ett visst uppsving har gjorts och området är bättre städat och omskött än tidigare år. Det byggs också mycket nytt på flera håll.
Då vi är tillbaka i båten planerar vi vår kommande segling i Adriatiska havet. Vi börjar med en tur upp till Preveza imorgon, för att få en kortare startsträcka på måndag mot Korfu. Kapten ska undersöka om vi kan klarera ut ur landet i Preveza i stället för på Korfu, som vi först tänkt. Kan vi sedan lägga till eller ankra i grekiska vikar innan vi når Albanien är frågan? I annat fall får det bli Korfu som blir utklareringshamn.
Sö 23 april, Preveza
Som vanligt med ökad fart på motorn för att hinna till broöppningen kl 11. Att man aldrig lär sig att ta till lite mer tid? Vi slank precis igenom tillsammans med en annan segelbåt. Det är inte många i farten än.
Idag satsar vi på Preveza, och det är gott om plats vid den nyrenoverade stadskajen. En stor del är dock fortfarande avstängd för renovering. Hoppas de blir klara snart för annars blir det trångt i sommar.
Söndag innebär mycket folk på restaurangerna och flanerande på kajerna. Svag musik hörs från en bar tvärsöver. Det är rent och snyggt i hamnen. Vi tar oss till Port Police för att fråga om utklarering. Det är öppet dygnet runt men man får ringa på dörrklockan för att bli insläppt. En trevlig uniformerad man upplyste att det gick att klarera ut här, men om vi skulle till Korfu måste vi klarera ut där, i sista hamnen före Albanien. Det går utmärkt i Gouvia marina, så vi behöver inte gå till stadshamnen där det är svårare att lägga till. Därefter försökte vi ta ut kontanter i en automat, men misslyckades. Tvätten kunde vi däremot lämna in, den är öppen varje dag. Hämtas i morgon kl 10. Det är service.
Det är soligt och riktigt varmt, grekerna går i mörka vinterkläder och kraftiga skor medan vi går i shorts och sandaler. Det syns vilka som är turister!
Vi har bestämt oss för att stanna här till tisdag morgon och då avgå tidigt norrut. Det är trevligt att ligga här vid kajen och titta på alla som går förbi. Dessutom kan vi komplettera våra matvaror, det finns ett stort utbud av det mesta här. Vädret verkar vara stabilt ett tag framåt.
Må 24 april
Ligger kvar i Preveza och kompletterar vårt förråd på supermarket ”Polis”. Färska kotletter till kvällen. Lämnar in utgångna mediciner på apoteket. Hämtar tvätten som är fint vikt. Lugnt och tyst i staden och vi kopplar av med korsord och bok. Kapten hjälper en båtgranne med storseglet. Grannen fick sitt ankare lyft och fick starta motorn för att hålla båten från kajen och sänka sin kätting, så de kunde få loss sitt ankare. Som tur var hade han gott om kätting ute och fick fäste med sitt ankare när han drog in den igen. Detta händer ständigt här i Preveza.
Det är skumpigt på kvällen vid stadskajen. Vi får ha gummifjäder och kätting. Senare då vågorna dämpats tog vi bort detta och hade vanlig lina för att snabbare komma iväg imorgon bitti.
Ti 25 april
Natten blev störd av ett gnisslande ljud och kapten gick upp och försökte, genom att dra i alla tampar, att få bommen att inte låta. Det visade sig då att det var ringen på kajen, som linorna var fästa vid, som gav ifrån sig ljudet. Lite 556 på den så blev det tyst och vi sov någon timme till kl 06.00 då väckarklockan ringde.
Vi bestämde på vägen att inte gå in vid Paxos utan segla direkt till Korfu. Det var ingen vind men jobbig dyning. Efter att ha satt upp storseglet fick vi lite mer stabil gång och någon knop till framåt. I skydd av Paxos och senare innanför Korfu var det ingen dyning och vi turades om att sova igen lite förlorad sömn.
Efter ca 9 timmar med motor och segel kom vi fram till marina Gouvia. Kapten hade förbokat någon timme innan så vi var väntade. En marinero med båt dök upp då vi anropade på VHF och hjälpte oss förtöja. Efter en god middag på fläskkotlett med champinjonsås somnade vi snart.
Ons 26 april, Korfu, Gouvia marina
Efter att ha varit på hamnkontoret och betalat (180 Euro) för 2 nätter, börjar vi att undersöka hur vi ska kunna klarera ut ur Grekland för morgondagens färd till Albanien. Vi går till Port Police och får nu veta att vi måste till Corfu hamn, Port Police, för att få våra stämplar på handlingarna. Det tar ca 1 timme att gå dit, det går en buss, men snabbast är nog taxi. Den vänlige polisen följer oss till taxistationen bakom marinan och förklarar för chauffören vart vi ska och att han ska vänta och ta oss tillbaka igen. Det går undan värre och chauffören pratar bra engelska. Han visar var vi ska gå in och väntar på oss. Vi är ensamma på Port Police och det går fort att bli klara. Det var lite dyrt, 40 Euro för taxin, men det var det nog värt för den smidiga hanteringen. Vi hade för lite kontanter med oss och kapten försökte ta ut pengar i en automat. Den fungerade inter eftersom det var elavbrott. Vi kan hämta pengar i båten sa vi men då lyckades chauffören få fram sin avläsare så vi kunde betala med kort.
Tillbaka hos Port Police i Gouvia marina fick vi ett nytt papper stämplat. De vi fick i Corfu hamn tog han hand om. Ingen begriper något men det är som det är.
Elen fungerar inte i marinan och därmed inget annat heller. Betalningar, vatten, osv. Elen ska vara tillbaka kl 13 lovar de. Vi passar på att gå upp till AB Stormarknad och handla, tvätta lite, äta lunch, fixa till jollen, hjälpa en båtgranne med att sätta upp biminin, byta gasoltub, bunkra dricksvatten på flaska, osv. ”Redan” kl 14 kom elen tillbaka, hurra. Nu kan vi fylla på vattentanken också.
Det är skönt att ligga fast i en brygga i en marina, när det som idag blåser en hel del. Få se hur det blir imorgon. Sarande är inte känd för att vara en bra hamn.
To 27 april, Albanien, Sarande
På morgonen, då vi äter frukost, drar en motor igång i närheten av vår båt. Det låter som båtgrannen, säger styrman. Nä, det kan det inte vara, den båten var ju så inpackad och såg inte ut som den skulle användas på länge, svarar kapten. Han kanske har jobbat i det tysta i natt, skojar styrman. Kapten sticker då ut huvudet och till vår förvåning är det båtgrannen som med motorn igång står beredd att ge sig iväg. Han får hjälp av en marinero som hjälpte till att ta bort den extra förtöjning som vår marinero lade fast i hans för kvällen innan. Vi hade nämligen problem med mooringlinan och fick en extra på andra sidan. Om någon skulle komma in bredvid oss skulle den linan som han lade till båtgrannen hålla oss på plats.
Avgår från Korfu i dyning från nattens blåst, men ingen vind. Några delfiner visade fenorna en stund men ville inte vara med på bild. Kapten hissar den Albanska gästflaggan, samt den gula under som visar att vi inte är inklarerade i landet. Den beräknade tiden för överfarten är tre timmar och vi ringer till vår agent Jelja innan vi passerar landsgränsen. Hon kommer att vara på plats då vi kommer fram, försäkrar hon. Då 3 distans kvarstår ropar vi upp Port Sarande på VHF kn 11 och anmäler vår ankomst. Vi byter till kanal 10 och pratar med vår agent. Vi får välja att ligga vid kaj eller ankra i viken. Vi tar kajen eftersom det verkar lugnt och inte mycket svall. Det är väldigt gungigt men tack vare fjädrar på alla linor får vi båten att inte rycka för mycket. Jelja hjälper oss på ett förträffligt sätt och vi är snabbt inklarerade, för 185 Euro, får vi våra stämplade tre dokument och kan ta ner den gula ”pestflaggan”.
Bredvid oss ligger en amerikansk segelbåt. Vi far fram och tillbaka en meter minst, men det rullar för dem som ligger ankrade i viken också har vi sett. Eftersom vår jolle nu skulle vara i vägen om det kommer en båt till och ska in mellan amerikanen och oss, bestämmer vi oss för att hissa upp den på däck. Då vi gör det glider sitsen ur sitt spår och försvinner i djupet.
Vår agent ska försöka hitta en dykare som kan bärga den, de ska komma efter kl 16, men tiden går och ingen dyker upp. Sent på kvällen i mörkret då vi kommit hem efter att ha ätit middag på restaurang, klampar det på däck. Det är Jeljas man som med en stor krok försöker fiska upp sitsen. Det är som sagt svårt då båten far fram och tillbaka och dessutom 4-5 m djupt och kolsvart. Försöken misslyckas förstås och han säger att en dykare ska komma imorgon bitti kl 8.
Staden är fin längs med strandpromenaden med många restauranger, och flera mer exklusiva butiker och banker finns längs huvudgatan. Vi åt pizza på rekommenderad restaurang vid vattnet som av antalet besökare verkar vara attraktiv. Det är relativt billigt här, för två pizzor och en halv liter vin,
1 895 leka, ca 200 kr. De tar kort, vilket man inte kan räkna med här överallt. En busslast med finsktalande turister hade reserverat två långbord. Då vi skulle gå säger kapten hej Suomi! Och många ansikten vänds åt vårt håll. Var kommer ni ifrån, frågar en dam. Sverige, säger kapten. Hon förstår inte så han säger Routsi. Då svarar hon, aha, Sverige! Det blev många skratt.
28 april, Port Palermo
Vi blev förvånade men framåt 9-tiden kommer verkligen en dykare med båt och ankrar bredvid oss. Han klär på sig en dräkt, cyklop och simfötter. Hoppar i och simmar över vår tappade sits. Plötsligt dyker han rakt ner och får direkt tag i sitsen och räcker sen över den. Vi blir förstås överlyckliga. Han vill ”bara” ha 40 Euro. Vi har växlat in Leke och han får 5000 L som är ungefär 500 kr. Hälften av vad vi räknat med. Vår agent är hela tiden med och sköter pratet.
Nu tar vi farväl av både agent och amerikanska båtgrannen. Sedan blir det en snabbis upp på sta´n för att köpa färskt bröd. Varje gång måste vi passera passkontrollen i färjeterminalen. Vi behöver inte visa passet för de känner till oss. Även utanför terminalen står vakter och kontaktar oss.
Innan avfärd ropar kapten upp Port Police på VHF 11, som önskar oss en fortsatt trevlig resa.
Det är bara ca 20 distans till nästa hamn, Port Palermo. Det blåser inget och dyningen är inte besvärande. Vi lägger efter 3 timmar till vid en jättehög gammal förfallen 2 m hög stenkaj i den för övrigt skyddade viken. Det har varit en flottbas och det är mycket djupt. Det blir att måtta in så det finns något att förtöja i och mot en av stenfundamenten så vi inte hamnar under kajen. (Bilder kommer sen.) Kapten får kliva på mantågsstöttans topp för att ta sig upp på kajen. Där gör vi en preliminär fastsättning, som sedan kompletteras med kätting för att inte nöta sönder linorna på den trasiga kajen. Det finns en pollare och för övrigt några rostiga armeringsjärn som någon trätt repöglor i att fästa fast sig vid. Fendrar längs hela sidan med plankan emellan för att undvika nötning på fendrarna mot kajen. Tur att det är lugnt då vi lägger till. Det står folk och fiskar längst ut på kajen men de låtsas inte se oss. Några mindre lokalbåtar kör förbi men tittar demonstrativt åt annat håll. Vi blir konfunderade och undrar om vi kan ligga här. Det ligger en fiskebåt bakom oss och kanske vi har snott någons plats? En kille vinkar i alla fall då han kör förbi med sin båt.
Vi äter lunch och då kommer en svart bil ut på kajen och stannar strax bredvid oss. Ut kliver en korpulent person, som dessutom tar fram en jacka som det står Police på. En man till finns med och båda hälsar och kommer fram och frågar om vi är italiano, englese? Svedecia, säger kapten och då nickar de och ler och går till sin kustbevakningsbåt som ligger innanför kajen, så vi såg den inte, en ribbåt med dubbla utombordare och helt överbyggd. Vi pustar ut för tycker polisen att vi ligger ok så behöver vi inte oroa oss. Siesta.
Vi bestämmer oss för att ta en promenad upp till fortet som ligger högt upp på udden. Eftersom det blir problem att få upp styrman ur båten, och därmed ner i den igen, sjösätter vi jollen. Kapten har nu ordnat med en fastsättning av sitsen, så den inte ska kunna åka ur vid lyft. Det sitter nu två schackel i ändarna av glidbanan som sitsen träs upp på. Vi ror in till den fina sandstranden där vi sett många badat idag. Där är också en båtupptagningsplats med ramp för småbåtar som har en del aktiviteter och en beachbar. Vi traskar upp för den lite branta, men grusade vägen mot fortet. Det är så grönt och lummigt, med massor av ängsblommor. Då vi kommer upp till fortet går det inte att fota för alla träd. Det står en man där som är guide och vill ha betalt för inträde. Vi har inga pengar med oss men kommer till tals med honom. Han är från trakten och jobbar som historisk guide på fortet.
Han berättar att han medverkar i en grupp som sjunger folkvisor sedan flera generationer och visar en bild på dem i folkdräkt i sin mobil. Det skulle jag velat höra, säger styrman. De uppträder i Grekland i flera olika städer. Ioaninna, bla. När kommer du till Stockholm? frågar kapten. Troligen inte, svarar han.
En turistgrupp har just gått ner för stigen och han väntar tydligen på nästa. Jag kan visa er lite, säger han och vi smiter in i fortet. Där framme är en trappa där ljuset syns, gå upp där, säger han så lovar jag att ni kan ta fina bilder på er båt. Det är mörkt och ojämna stengolv, så vi trevar försiktigt fram till ljuset som kommer från trappan som leder upp på taket. Det visar sig vara en fantastisk utsikt genom skyttevärn åt alla håll och därnere i viken ligger vår Pinta inramad som en tavla av murarna. Vi fotar åt alla håll genom bröstvärnen och går sedan tillbaka ner.
Guiden är nu mycket språksam och berättar Albaniens historia med alla ockupanter som styrt deras land. Det blir en del politiksnack också. Nu tar han fram sin mobil igen och spelar upp ett stycke av deras fantastiska sång som finns på Youtube, Voices of Himaere. Det är sju personer som sjunger a`Capella. Han sjunger själv en vokaliststämma och håller en hög ton i 10 sekunder. Vi blir imponerade och tackar så mycket. Det var en riktig höjdare att möta den vänlige mannen.
Vi hissar upp jollen på däck och spänner fast den ordentligt eftersom vi ska göra en lång sträcka på öppet hav imorgon. Vid middagstid börjar det plötsligt blåsa och vi tar ner solcellen och biminin. Lägger dubbel lina i fören med fjäder och kätting runt pollaren. Vi börjar laga mat men märker att aktern kommit långt ut från kajen. Det är en av öglorna vi fäst aktertampen i som gått sönder. Port Police går just förbi och styrman aktiverar en av dem att assistera. Han lägger fast vår lina i den andra öglan som är kvar och påstår att den håller. Vi måste tro på det och går ner till vår matlagning. Då rycks det till och linan går av igen. Stänger av gasolen igen. Nu klättrar kapten upp på kajen med ett schackel som går att fästa direkt i armeringsjärnet. Bara det nu håller. Polisen frågar från sin båt om vi är ok. Jadå, svarar vi. Jag är kvar här säger han och han övernattar faktiskt i båten. Undrar om de alltid gör så eller behöver ”vakta” turisterna så de inte råkar ut för något? Nu kan vi äntligen laga färdigt vår middag och den behövs, tro mig. Nu blåser det och ylar över 10 m/s, den s k ”katabatic wind” som härjar i berget med fallvindar över oss. Vi sitter uppe ett tag för att se om förtöjningarna verkar hålla och så småningom går vi till sängs och somnar.
29 april , Orikum
Vi lämnar hamnen och det blir en komplicerad historia att ta loss alla schackel och hålla båten med handkraft, startad och klar för avgång, medan kapten är upp på kajen, klättrar på mantågsstöttan och hållande i riggen ombord, skjuter ut oss lite och med bogpropellern går vi fria att lägga ut från kajen. Det blåser nu ingenting så det går bra. Det är många tampar, kättingar, schackel, fendrar och planka att ta hand om och sjöstuva.
Nu följer en händelselös segling per motor i lite vind och ingen sjö, vilket uppskattas. Vi turas om att köra och vila eller surfa om väder mm, osv. Första timmen ser vi några fiskebåtar och en färja, men sedan inte ett liv. Några mindre delfiner tar några varv runt båten och försvinner sedan. Efter 5,5 timmar rundar vi udden där fallvinden plötsligt ökar vinden från 3 m/s till 12 m/s. Då vi vänder runt udden och styr ner mot Orikum är det lugnare igen ca 7 distans i motsatt riktning söderut i bukten.
Kapten ropar upp marinan på VHF men inget svar. Han ringer alla telefonnummer han hittar, men inget svar. Nu börjar det blåsa upp mot 10 m/s eftersom de kala bergen ger fallvindar. Sjön växer och vi funderar på alternativa lösningar. Vi ser en segelbåt på väg in mot marinan och bestämmer oss för att ändå gå in och kolla och ev ta en plats. Men innan dess ropar kapten upp igen och får plötsligt svar och vi är välkomna in.
Det är en smal passage in till marinan, muddrad ränna med röda bojar, och djupet är 2,5 m. Där inne i bassängen är det 3,5 m. Vi ser en man i gul tröja som vinkar och vi styr in på insidan av en ponton och får hjälp med aktertampar och mooringlinor av flera gubbar som pratar bra engelska. De undrar om vi är inklarerade i landet och vi har alla paper i ordning, så det är inga problem. En polis står också beredd på bryggan, men försvinner utan att ta kontakt. Skönt att komma i hamn! Kapten går och betalar, el och vatten finns inklusive i priset. Nu blir det dusch och mat! Trevliga båtgrannar och skön känsla i marinor. Imorgon blir det tidig avgång för lång etapp till Durres.
En engelsk båt med barnfamilj underhåller oss genom att duscha sina två små pojkar på bryggan under vilda skrik. De gillar, som alla barn, inte att tvätta håret. De ger sig sedan av för att ankra för natten i närheten.
30 april, Valborgsmässoafton, Durres
Klockan ringer 06.00 men vi kommer inte iväg förrän 07.45. Det är lugnt väder och vinden går nästan aldrig över 5 m/s. Vi turas om att sova och sätter sedan förseglet som ger oss en knop extra. Kapten har ringt och bokat plats i marinan, så vi vet att vi har någonstans att ta vägen då vi kommer fram strax före kl 18. Vi ropar upp Port Durres och får ok att köra in i hamnen. Den är kommersiell med färjor och lastkajer, längst in ligger en liten marina. Den är verkligen inget att skryta med. Vi fick backa in mot en hög kaj med en liten ramp nedanför. Allt är rostigt och trasigt, men de har mooringlinor och vi får hjälp att angöra. Hamnkaptenen som är en tjej informerar om duschar och Hamnkontor. Eftersom det är söndag behöver vi inte checka in ikväll. Vi avser att klarera ut ur Albanien från denna hamn och hon ska hjälpa oss med det imorgon. Vi kommer dock att stanna en natt till och avgå på tisdag.
En stor bilfärja ligger och osar en bit ifrån. Vi är väldigt möra efter den långa seglatsen. En enkel middag och sedan i säng. Myggor.
