7/7 Avresa med bil till Göteborg där vi tar Stena Line till Kiel. Bilen är hårt packad i bagageutrymmet som är täckt ordentligt med överdraget. Vi vill helst inte röra packningen förrän vi är framme vid båten. Våra resväskor och handbagage får vi lägga i baksätet.
På båten finns restriktioner med Coronaanpassning. Håll avstånd, tvätta med handsprit innan ni tar mat i buffén. Munskydd är det inte många som använder. Vi har bokat buffé och den är verkligen fin. Utsikten är tjusig när vi lämnar Göteborgs hamn och går ut genom skärgården.
8/7 Vi ankommer till Kiel vid 9-tiden och efter en riklig frukost kan vi utvilade köra vidare mot målet.
På första etappen, autobahn med tät trafik och många långtradare, kom vi till Halle. I Tyskland måste man ha munskydd inomhus, alla har det såväl på bensinmackar som i restauranger och på hotell. Vi beställde hotellrum, Dormero hotel, från bilen via Booking.com och det var väldigt trevligt och fräscht. Här får vi visa vårt vaccinationsintyg. En stor öl måste man förstås ha och god pasta smakar bra på Italiensk restaurang.
9/7 Kaffe ur automat fick vi med oss från hotellet, som inte serverade frukost pga Corona. Vi körde vidare för att stanna på första Rastplatz för frukost. Det brukar sen bli en macka till lunch längs vägen. Det regnade hela dagen och var ganska dålig sikt och tillsammans med den täta trafiken blev det en lång dag. Vädret blev bättre när vi närmade oss Alperna och passerade gränsen till Österrike. Vi stannade i Salzburg, Hotel Vogelweiderhof, som också var mycket fint och rent. Vi får ett rum i annexet med bilen utanför fönstret. På kvällen gick vi ut och åt klassiska Wienersnitzel med varsin stor öl.
10/7 Vi passerar gränsen till Italien och försöker fylla i vår hälsodeklaration PLF som vi upptäckt behövs även här enligt ”UD resklar”. Det tar 1,5 timme i det urusla digitala dokumentet. Till slut lyckas vi, men ingen kommer att fråga efter dokumentet, visar det sig. Vi hamnar i Udine för natten och bokar även här hotell från bilen, Alle due Palme. Bilen är parkerad utanför vårt fönster. Får en skön promenad i gamla stadsdelarna där det är feststämning på lördagskvällen, med unga och gamla, musik och jippon. Vi tar en drink i skuggan, för nu är det verkligen varmt, och får oss så småningom en matbit på en pizzeria.
11/7 Sov som stockar och vaknade kl 8. Frukost på hotellet denna gång, inte lika noga i Italien, men munskyddet ska på inomhus. Lättkörd motorväg och inga långtradare, antagligen för att det är söndag och chaufförerna är lediga. Det stod långtradare överallt på rastplatsernas parkeringar . Det är klar sol och över 30 grader. Vi vill inte stanna vid en större stad, så vi hamnar söder om Ancona i en liten håla, Martinsicuro, vid kusten. Något sämre rum, faktiskt en liten lägenhet, men med stor terrass på Hotel Villa Truentum. Även här har vi bilen utanför så vi ser den nedanför fönstret.
Ikväll spelas EM-final mellan Italien och England. Staden förbereder sig med hög musik på alla barer och storbilds-TV på stranden. Italienska flaggan vajar överallt och unga och gamla är ute på staden för att uppleva matchen tillsammans. Vi ser starten från en restaurang och tyvärr slår England in ett mål efter bara ett par minuter. Det blev dödstyst. publiken på stranden var i chock. Vi går till hotellet för att se resten av matchen. Den drar ut på tiden med 1-1 och förlängning. Till slut avgörs det med straffar och Italien vinner. Vi hör fyrverkerier och vrål, bilkaravaner åker runt och tutar.
12/7 Vi får frukost på hotellet och reser sen vidare på E55 mot Bari. Det är bra väg men tät trafik. Vi försöker hitta boende i Barletta men det är en stor och stökig stad så vi far vidare till den mindre orten Trani. Här lyckas vi få tag i en större lägenhet med AC och hel köksutrustning, t.o.m med diskmaskin. Bilen står tryggt inlåst i garaget under hotellet. Vi bokar två nätter. Det är bara ca en timmes väg kvar till Bari. Handlar lite kvällsgott på COOP. Härlig kväll med solnedgång över havet som är lugnt. Vid pirer ligger fiskebåtar och folk badar från den. Här finns en väl skyddad hamn mot det öppna havet.
13/7 Frukost på en bar i närheten. Idag blir det vilodag I Trani.
14/7 Åker vidare mot Bari. Vi besöker först 2 vingårdar, som ligger i området, vilket tillhör Apulien. Den första var Villa Schinosa, en vacker gård med familjedriven vinframställning, där vi efter en del letande och frågande lyckades hitta några inne på ett kontor som ville hjälpa oss. De kunde inte erbjuda ”degustazione” (man behöver boka tid) men vi fick köpa lite vin. Vi fick två korköppnare på köpet. Den andra gården Agenzia agricola Mazzone var svårare att upptäcka och vi körde in på en traktorstig. Där möttes vi av en man i arbetskläder som förvånat tittade på oss. Vi vevade ner och frågade om gården erbjöd ”degustazione” och det gjorde de. Vi fick vända och köra ut igen och mannen joggade före och visade vägen in till gården via en annan infart. Det visade sig vara ägaren, och hans fru dök snart upp och tog fram glas. Inte ett ord engelska kunde de men vi vevade med armarna och fick smaka två sorter av deras röda. Ett av dem var extra fint fatlagrat och framställt av den i området kända druvan Nero di Troja. Mycket gott, vi köpte några flaskor av vardera och fick flera nyplockade doftande persikor med oss i famnen. Gården drivs som familjeföretag och alla tre söner hade olika specialiteter inom vinframställningen.
Vi körde vidare längs kusten och såg många badande men det finns inte några fina sandstränder. Så småningom tog vi oss in till Bari och till färjeterminalen. Det var svårt att se var man skulle checka in men vi blev visade till ett blått hus där det verkade vara kö utanför. Man fick parkera bilen där det gick och gå till incheckningen. Vi fick köa utanför och sedan gå in och bli tempade i en automat. Sen var det kö vid diskarna och det tog över en timme att komma fram. När vi äntligen fick lämna fram vår PFL-hälsokontroll, som fanns att fylla i på färjans hemsida, visade det sig att det nu var en annan blankett som gällde! Nu blev det väntan igen tills man fick köra ombord. Det var under tiden kaos bland de parkerade och köande bilarna som ställde sig i vägen för varandra. När vi skulle köra ombord blev det än mer kaotiskt. Alla skulle på en gång ut från sina parkeringsplatser och ställa sig i tredubbla köer. En person skötte blanketterna och kollade biljetten. En person vid färjan kollade biljetten och frågade om vi hade PLF (ett måste för att komma in i Grekland). Si sa vi och han blev glad och vinkade ombord oss utan att titta på den. På färjan bar alla ansiktsmask, utom då man äter. Färjan som skulle avgå 20 gick 21.15. Middag skulle man kunna äta efter 21 men redan vid strax efter 20 såg vi folk gå in i matsalen så det gjorde vi också. Italien! Resan gick bra och vi var glada för hytten. Det hade inte alla. Många låg i soffor och på golvet på liggunderlag.
15/7 Färjan passerade Corfu och anlände sedan till Igoumenitsa. Efter en dryg timmes körning var vi i Preveza och försökte komma in i den lägenhet vi hyrt, men vi skulle få vänta till kl 14 eftersom den skulle städas efter tidigare hyresgäst. Då körde vi ut till Ionian marina för att efter 1,5 år få se vår båt Pinta igen. Det var med bävan vi körde fram till båten. Den såg ut att ha klarat sig bra för täckningen satt kvar, om än lite sliten. Trasiga rester av linor hängde i riggen. Vi hade hissat upp alla fall i masten för att de skulle vara skyddade och fäst i tunnare linor för att lätt kunna dra ner dem igen. Det visade sig att dessa linor var av sämre kvalitet och inte hållit för sol och vind. Det blir att hissa upp kapten i masten och dra ner fallen. Men det får vänta. Först väntar en rejäl rengöring av båten utvändigt. Den är ordentligt nedsmutsad. Vi sätter igång. Inuti är den lika fin som när vi lämnade den. Tack och lov.
Lunch på marinans restaurang – greksallad och det grekiska ölet Mythos – smakade ljuvligt! När vi inte längre orkade skura mer åkte vi till lägenheten i Preveza. Lyxigt med AC och tvättmaskin. Middag på stan – nytt och gammalt, men det mesta känner vi igen.
16/7 Åter en arbetsdag med mera tvättning av båt och uppackning av alla grejor vi hade med oss i bilen. När vi lämnar vid 18-tiden har vi även satt upp sprayhood och soltak.
17/7 Rubbing, polering, vaxning, polering av 12 m båt. Klättrandes upp och ned otaliga gånger på den ställning vi hyrt. När vi flyttat ställningen runt hela båten skiner den åter. Detta kommer dock att kännas i alla muskler imorgon. Trots en del gymping under coronaåret är man lite stel nuförtiden.
18/7 Idag ägnar vi oss åt att dra tråd för att kunna montera ett reglage i sittbrunnen vid ratten för att därifrån kunna sköta ankarspelet i fören. Det har tidigare bara kunnat hanteras från fören så det blir verkligen en förbättring. Det är som ni vet trångt i en båt och man får kravla omkring med armarna inne i skåp, under bänkar och till slut klättra ner i akterstuven efter att ha tömt den. Vi fick också montera bort sängbotten i förpiken, vilket förde med sig stor rengöring när man ändå höll på att lyfta på allt. Extra ”skönt” i värmen. Det går åt mycket vätskeersättning. En fläkt flyttas med till den plats vi befinner oss.
19/7 Alla fall var upphissade i masten för att skyddas mot sol osv, tunnare pilot-linor dragna ner till båten för att kunna hala ner fallen igen. Detta visade sig vara ett stort misstag. De tunna linorna har inte hållit för väder och vind utan hänger i slamsor i riggen. Detta för med sig att styrman får veva upp kapten i masttoppen för att få tag i fallen. Detta sker med viss möda. När kapten är uppe släpper han ner fallen som styrman fångar och sätter fast i mantåget. Därefter skickas det upp en liten hink med tvättvatten och svamp, så kapten på nervägen kan tvätta av masten som är väldigt smutsig. Han får också ta bort rester av pilot-linorna som svajar i riggen. Allt går bra och vi pustar ut men upptäcker då att ett av fallen har gått på fel sida om spridarna och kapten måste åter hissas upp. Vi orkar inte, men vi gör det. Solen bränner och luften står still. Nu är allt OK och vi är nöjda. Eftermiddagen ägnas åt att försöka få loss det gamla Bruceankaret från det schackel, som förbinder det med ankarkättingen. Akterspegeln vaxas från stege (kapen). Däcket skuras, rubbas och vaxas. Vi har även varit och handlat bottenfärg.
20/7 Storseglet är riggat med lattor och revlinor på plats. Det svåra var att få ner det igen då det kärvade i masten. Efter smörjning av travarna ligger nu seglet snyggt i sin påse. Alla tampar är dragna till sittbrunnen som brukligt är. Förseglet sätter vi imorgon bitti då det inte blåser. Det gamla startbatteriet från 2012 fungerade fortfarande bra visade det sig, men eftersom vi tagit med oss ett nytt bytte vi. Det gamla lyftes ner från båten med gaffeltruck av en kille från marinan som var i närheten och togs till destruering. Lite mer vaxning av översida och sittbrunn. Det nya ankaret, Kobra (Plastimo) om16 kg, är monterat men behöver lite mer pyssel för att passa i ankarrulle och peke uppe på båten. Det var svårt att få loss det gamla ankaret från schacklet, men kapten och mycket 556 löste det. Lakanstvätten lämnade vi i Preveza laundry.
21/7 Förseglet på plats. Nya ankaret har fått smarta lösningar med fastgöring och skydd mot stötar där det behövs på peken. Allt är nu färdigvaxat och propellern målad. Drevet har fått ny olja och utombordaren hänger på sin plats på pullpiten. Hämtade tvätten. Packat inför utcheckning från lägenheten imorgon.
Användning av ansiktsmask i Grekland är märklig. Så fort man går inomhus någonstans på restauranger eller i butiker tar man fram sitt munskydd, som man har i väskan, i fickan, under hakan, runt armen, eller hängande i backspegeln….. Det återanvänds i det evinnerliga. Utomhus på restauranger, där man sitter tätt, och längs trånga shoppinggator har nästan ingen mask. Serveringspersonal måste ha munskydd. Vi har också munskydd i fickor och väskor och vi byter inte till nytt varje gång som vi gjorde hemma. På alla bord på restauranger och barer står det handspritflaskor till gästerna.
Vid Prevezas stadskaj, där, det är billigt att ankra, ligger stora segelbåtar och katamaraner. De verkar större för varje år. Tilläggningarna är ibland mindre bra. Ovana besättningar, ofta (men inte alltid) på hyrbåtar korsar granbåtens (grannbåtarnas) ankare med åtföljande problem vid avgång.
Det är hela tiden fullt med folk som flanerar fram och tillbaka längs kajen. På restaurangerna och barerna är det fullt. Man kan köpa nygrillad majskolv på kajen. Om man köper ett glas vin får man ofta en tallrik med rikligt tilltugg som kan vara av olika sort. Ost, gurka, oliver och korvbitar, med små rostade brödbitar eller pinnar av nåt slag. Har man tur får man också en liten skål färska salta jordnötter. För oss som brukar sitta i båten och titta på folket som sitter på barerna eller vandrar förbi, är det en omvänd ordning nu när i är bargäster. Intressant studie.
22/7 Vi flyttar från lägenheten ut till Pinta på marinan. Nu blir det inga kvällar med ett glas vin på stadskajens barer i Prevveza på ett tag. Ikväll blir vi kvar i sittbrunnen och konstaterar att både fullmånen och vår fina lampa lyser.
23/7 Bottenmålningen gick bra, förutom att färgen tog slut och kapten fick åka och köpa den sista litern av svart färg som fanns kvar. Tyvärr har det också visat sig att två fall snott sig i förstaget och kapten måste hissas upp i masten igen! Tredje gången gillt-och så brukar det vara. När fallen är på plats hissar vi upp den nya dingen på däck. Den är samma sort som tidigare, Aquaquick med trädurkar. Vi har varit väldigt nöjda med den och den går så bra att bogsera. Vi har tankat bilen full eftersom den ska stå kvar några månader på marinan. Upptagning av båten är nu bokad till den 4 oktober och sedan bilar vi hem.
24/7 Utombordaren servad med ny olja både till motorn och i drevet. Genomgång av stuvfack och allmän upprensning. Sprayhoodrutorna är också solskyddsbehandlade. Det förråd vi hyrt på marinan är nu tömt. Cyklarna tvättade och pumpade men får nu ligga kvar i bilen och tas hem i höst. Vi har inte använt dem i Grekland annat än på marinan. De tar så stor plats inne i en sovkabin. På däck vill vi inte ha dem. Resväskorna ligger också kvar i bilen inför hemfärden.
25/7 Slutspurt! Bilen tvättad och batteriet laddat. Vi har med oss ett bilkapell som den ska täckas med när vi blivit anvisade en p-plats imorgon. Fendrar och linor hänger på plats inför sjösättningen. Funktionskontroll av bl a Navtex, vindinstrument och GPSer samt gasol till spisen. Alla genomföringar från kök och toaletter har tesats och en till toaavloppet satt som berget, men kapten och 556 löste det! Mycket svärande över grekiska skatten och hur den ska betalas, men det löste sig till slut. Se Arkiv 2019 maj hur man gör. Båtförsäkringen Pantaenius, som pausats till landläge under pandemin, har aktiverats till sjöläge.
26/7 Äntligen sjösättning. Först fick vi anvisat en plats för bilen och täckte över den med kapellet som vi haft med oss hemifrån. Det är underbart att få komma i sjön igen! Motorn startar pålitligt och vi drar iväg mot Lefkas kanal efter att ha lagt i dingen på släp. Vi satsar på broöppning kl 13 men det blev ingen så vi ankrade, badade från båten och åt lunch, och kl 14 var det dags att gå i konvoj genom kanalen och ut i det Ioniska innanhavet. Segelvind till Meganisi där vi ankrade med stor precision och skicklighet på ett av våra vanliga ställen i Midsommarviken. Simningen in med tampar för fastsättning i olivträd var underbar i 28 gradigt vatten. Många stora motorbåtar men också några seglare ligger i viken. Cikadorna låter högt i buskarna men bara enstaka getingar flyger in till oss i båten. Här kan annars getingar vara en riktig plåga. Ikväll firar vi med skumpa och snittar! Nu har vi många härliga veckor att spendera i Medelhavet med mycket bad och sol, lite för varmt kanske- Som vi längtat! Skönt att Coronan gett med sig lite. Den är dock inte över ännu men lite under kontroll känns det.
27/7 Ja vad säger man? Tack och lov att vi kan resa igen och att vi kan ligga i Medelhavets azurblå vågor och bada i 28 grader, då luften är 36 grader. Det knappt svalkar. Trots värmen har vi promenerat från Midsommarviken till Vathi och Mr Beans (som vi kallar den bar vi oftast besöker). Vi har också bunkrat färskvaror. Grönsakerna och frukten är fantastiska. Allt är sig likt men det verkar som det har blivit uppsnyggat i kringområdena. Det har byggts en hel del lyxiga villor längs vägen till Vathi och även runt Midsommarviken. Det är inte så mycket båtar som man skulle tro under högsäsong. Det är inte trångt. Vattnet är ljummet och klart. Det gäller att ligga i. Kvällarna är underbara.
28/7 I den hetta som råder finns det inte mycket mer man kan göra än bada. Men det gör vi desto mer i det klara vattnet. Det är som att flyga fram när man ser botten under sig 4-5 m ner.
Kapten jobbar med att få bort ärg i kopplingsdosor till solceller, ärg på blixtlås i ryggsäckar, mm. Han har också plockat isär och rengjort den ena toaletten som korkat igen i pumpanordningen.
Kylskåpet drar mycket el i värmen. Sedan är det laddare till mobiler, datorer, headsets och fläkten som ska laddas. Vid motorgång åker allt som går att ladda in i 12 V uttagen för att utnyttja laddning från motorn. Kylen skruvas tillfälligt upp på högsta kyleffekt då motorn går. Det gäller att komma ihåg att dra ur allt igen när man seglar eller kommer i hamn.
29/7 flyttar vi oss norrut och svajankrar i viken Varko för att kunna ligga en bit från land där vinden fläktar lite. Det är fortsatt stabil väderlek med svaga vindar. Hettan ska hålla i sig hela veckan. Vi ligger utanför badstranden med solparasoll och bar. Det blåser mer och mer och inifrån stranden är det partymusik i form av enformigt dunkadunk. Vi flyttar oss till slut längre in i vikens östra del där vi legat många gånger förut. Här blåser det mindre eller om vinden lagt sig. Det är i alla fall tyst och lugnt och vi tar fram grillen.
30/7 Vi behöver bunkra före helgen och beger oss till byn Palairos, som ligger ca en timmes lugn motorgång österut. Här är mycket förändrat sen sist. Det är nu inte tillåtet att angöra under fredag till söndag varken vid pontonbryggorna, där charterbolaget håller till, eller vid stadskajen. Det finns heller inte möjlighet att fylla vatten som tidigare utan nu måste man köpa ett kort som man kan använda för el och vatten på stolpar vid kajkanten. Det är mycket som är uppsnyggat och det ser fint ut.
Vi lägger till vid stadskajen trots att det är fredag. Vi ska bara handla och kutar upp till bageriet och till butiken Express som ligger nära hamnen. Vi ger oss snabbt iväg igen, men då ankaret lyfts upp kommer också ett gammalt rostigt ankare med kätting med. Vi sitter bergfast i det med vårt ankare. Med gemensamma krafter, jollen, ett rep om kättingen och lite fix lossnar det gamla ankaret. Man känner alla nyfikna blickar inifrån sittbrunnarna. Innan vi drivit fast i andra båtar kommer vi snyggt ut igen. Stolta över våra kunskaper och att vi kunnat lösa situationen ger vi oss tillbaka till Varko och svajankrar igen. Fortsatt varmt 37 grader och lite aktivitet i båten. Siesta och vätskepåfyllnad tills det blir kväll och temperaturen blir dräglig.
Tyvärr blåste det upp och blev gropigt där vi låg, så vi fick ge oss iväg till Meganisi. Det blev ganska sent för att få en plats , men vi hade tur och kunde ankra mot stranden innanför en motorbåt. Nu blev det lugnt och skönt med bad och middag.
31/7 Det är lördag och viken fylls med badbåtar och stojande familjer. Vi tar en sväng över till Mr Bean för sedvanlig Mythos. När vi kommer tillbaka baxar sig två stora katamaraner in på tvären och flera andra båtar kommer sent. Det går bra. Ingen korsar någons ankare förutom engelsmannens i motorbåten bredvid oss, varpå vi fick en engelsklektion i svordomar. Vi bestämmer oss för att starta vår resa söderut mot Astakos imorgon.
Fortsättning Augusti 2021